En God Jul till er alla!

Nu är adventskalendern slut för det här året. Men var inte oroliga, sidan kommer att ligga kvar och VI KOMMER TILLBAKA nästa år, då på ny adress:

http://adventskalendern.nu/

Tills dess tycker jag att ni ska följa vår kompis Isac´s alldeles nystartade blogg:

http://tankebyggnader.blogspot.com/
Han är en av de klokaste människorna jag känner, så det kommer att bli intressant läsning!

En God Jul och ett Gott nytt år till er alla!

  24.   

       Den som älskar mest vinner!     

I sam­ma trakt låg några her­dar ute och vak­ta­de sin hjord om nat­ten. Då stod Her­rens äng­el framför dem och Her­rens härlig­het lys­te om­kring dem, och de greps av stor förfäran. Men äng­eln sa­de till dem: ”Var in­te rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för he­la fol­ket. I dag har en frälsa­re fötts åt er i Da­vids stad, han är Mes­si­as, Her­ren. Och det­ta är teck­net för er: ni skall fin­na ett nyfött barn som är lin­dat och lig­ger i en krub­ba.” Och plöts­ligt var där till­sam­mans med äng­eln en stor him­melsk här som pri­sa­de Gud:

”Ära i höjden åt Gud

och på jor­den fred åt dem han har ut­valt.”

(Luk 2:8-14)

Jesus kom till jorden som ett liten skrynklig bebis, totalt beroende och utelämnad till andra människor. Som Guds son tror jag att Han kunde ha krävt mycket: att komma till jorden med pompa och ståt, att bli uppassad, få god mat och diverse privilegier. Men Han avstod och valde att födas som ett litet barn i ett stall . Han valde att komma hit för att tjäna.

”Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus. Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors. Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära.” (Fil 2:5-11)

Jesus talade inte bara om Guds kärlek, utan visade vad den innebar. Han böjde sig ner och tjänade. Botade sjuka, tröstade sörjande, gav människor mat. Han visade medlidande, grät och var arg för saker som var fel.  Han umgicks med de utstötta, de som inte var något i samhällets ögon. Jesus tvättade till och med människors fötter, det som egentligen var slavens uppgift och sa:

"Om nu jag, som är er her­re och mästa­re, har tvättat era fötter, är också ni skyl­di­ga att tvätta varand­ras fötter. Jag har gett er ett ex­em­pel, för att ni skall göra som jag har gjort med er.” (Joh 13: 14-15)

Ska vi följa Jesus och lära känna honom måste vi göra som han sagt och leva som Han levde.  Tjäna för att lära känna Honom. Tjäna för att bli mer lik Honom. Tjäna för att han har bett oss om det

Foto: Stina Bäckdahl

I Luk 12:48b kan vi läsa:

”Av den som har fått mycket skall det krävas mycket, och den som har anförtrotts mycket skall få svara för desto mera.”

Jag har fått så mycket. Jag kan bestämma över vilken religion jag har, jag kan säga, tycka och tänka vad jag vill och ha de politiska åsikterna som jag vill. Dessutom har jag en bra familj, härliga vänner, relativt god hälsa, pengar så jag klarar mig och mer där till. Jag tror att det innebär att om jag nu fått så mycket, så krävs det mycket av mig.  Vi måste använda det vi har fått till att tjäna.

Författaren Magnus Malm skriver i sin bok; Viskningar från katakomberna:

”Gud och människa lever i samma värld och kämpar mot samma problem. Att vända om till Gud är att bli mer, människa inte mindre. Att fördjupas i relationen till Gud är att bli mer inblandad i den här världens orättvisor, inte mindre.”

Men hur kan vi blanda oss i den här världens orättvisor? Hur kan vi klara av att tjäna?

Jag tror att för att orka leva som Jesus vill, måste man leva nära Jesus. Att kunna komma till Honom och säga, jag är svag, Du är stark. Vi måste ta mycket tid till att umgås med, be och hämta kraft från Gud.

Jag tror också att vi behöver:

• Våga tro att Gud kan använda oss!
• Gör det som vi vill FAST vi inte vågar! 
• Offra annat. Prioritera. För att välja måste man också välja bort! Vad tycker vi är viktigt?
• Bli arga på felaktiga saker och handla för att förändra dem.
• Hitta vår egen passion, människor, grupp, ämne som man brinner för och engagera sig. Kanske måste man våga testa lite för att hitta rätt? Och slå sig ihop med andra som vill samma saker.
• Hitta konkreta förebilder. Personer som man ser och tänker: om han kan så kan jag, om hon vågar så vågar jag. Att hitta de där människorna som vi kan se upp till och få hjälp av
• Våga ta emot hjälp. Ensam är inte stark. Vi ska inte bara tjäna andra, utan tjäna varandra.

Och tänk på:

"Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det." (Ef 2:8)

Allting är nåd. Vi får vara svaga. Vi får misslyckas! Himla bra sak! :)

”Gud räddar världen med en kärlek och uthållighet som verkar lika svag som en sång, som en skrynklig bebis i ett stall, som en blodig man med spikar genom händerna. Korset och uppståndelsen är Guds sätt att säga - den som älskar mest vinner.” (Åsa Molin - Artikel ur Dagen 23/12 -10)

Ansvar och handling

The world is a dangerous place, not because of those who do evil, but because of those who look on and do nothing.

Albert Einsteins ord klingar välbekant genom historien. Budskapet har vi hört förr och det lär höras länge än. Det handlar om ansvar, och om vilka som egentligen är ansvariga för det helvete som jorden på många sätt har blivit.

En förutsättning för förändring är en enskild individs uppvaknande. Insikten att vi inte är ansvarig bara för det vi gör, utan också för det vi inte gör bör få oss att nyktra till från våra ibland sömndruckna tillstånd. Ingen kan kräva att någon ska ställas ansvarig inför allt som INTE händer i världen. Den slitna klyschan ”Ingen kan göra allt, men alla kan göra något” är sliten av en anledning och frågan om ansvar inför sin egen passivitet blir aktuell bara då man avstår från att göra sådant som man faktiskt har möjlighet att göra, med hänsyn tagen till alla de delar som ska få plats i det beryktade livspusslet.

I ett individualistiskt tidevarv som vårt får man brottas ordentligt med sådana ord som Einsteins. Inte kan väl jag anklagas för att det har blivit som det har blivit, det är en fullständigt orimlig tanke. Dagens synsätt går ut på att var och en tar ansvar för sig och sitt på bästa möjliga vis och försöker förvalta det man har fått, samtidigt som man gärna ska leva upp till de normer som formar ett till synes bra liv. Att vissa ska behöva brytas ner, gå in i väggen, bli utbrända och få ångest för att de inte lyckas pressa ner sig själva i den likriktade form som utgörs av en odefinierad massas förväntningar är tragiskt. I mina ögon handlar ansvar om att kunna stå för och förstå konsekvenserna av det man gör och inte gör, men kunde ha gjort, inte bara för sin egen del utan också för andras. Det handlar i första hand inte om vårt ansvar att bli de medborgare vi förväntas bli, utan om att tillslut känna att vi, var och en, vill och kan stå för de medborgare och medmänniskor vi blev. 

Förändring av det rådande kräver nytänkande och tyvärr innebär nytänkande idag att man vänder sig från sig själv och inser att man genom sina val har haft, har och kommer att ha ett visst ansvar gentemot alla som på ett eller annat sätt påverkas av ens handlingar, eller ickehandlingar.

Foto: Stina Bäckdahl

Everybody blames the culture without taking responsibility.

James Levine

Ofta får kollektivet, den rådande kulturen och ”de andra” ta stryk för hur saker och ting förhåller sig. För att kunna tro på sin förmåga att förändra måste man förstå sin roll som delaktig i skapandet av det rådande och sedan leva sin del av ansvaret för att åstadkomma förändring. Jag tror att många upplever ett dilemma hos sig själv och andra som handlar om klyftan, ibland avgrunden, mellan medvetenhet, tyckande och handling. Inte sällan är det dock lättare sagt än gjort att handla på ett vettigt sätt för att förändra många gånger övergripande och snåriga problem. Jag tror att det går att göra något åt mycket, allt kan inte avfärdas som politiska frågor som man inte ska röra. En människa kan inte på egen hand utradera ett övergripande problem, men att sprida något slags hopp på individnivå kan inte vara skadligt.

Om man sticker ut näsan och provocerar riskerar man alltid att trampa folk på tårna - utmaning och inspiration kan lätt anta dömandets gestalt. Minns dock: görande är inte dömande. Att döma andra för vad de gör och inte gör innebär att skjuta ifrån sig sitt eget ansvar. Görande handlar om att ta det. Utmaning kan öppna ögon, och ibland också kasta grus i dessa. Men vill man förändra är öppnade ögon, nytänkande och INTE MINST tålamod nödvändigt.

Lev ditt liv, med det ansvarstagande det innebär: ansvar för dig själv, ditt liv och vad du gör av det, men glöm inte ditt ansvar inför ditt livs konsekvenser och dina medmänniskor.   

Be the change you want to see in the world.

Mahatma Ghandi

Ansvaret är mitt lika mycket som någon annans.

Ps. För handfasta råd angående förändring i praktiken, se tidigare inlägg ”Ockupera julen” av Mattias.  
Dagens inlägg är skrivet av Svante

Må Gud välsigna dig med dåraktighet

Det finns så många människor som vill. Förändra. Leva annorlunda. Ge istället för att ta. Det gör mig så glad!
Och jag tror att all förändring måste börja med en ödmjukhet inför livet. Att sluta försöka äga saker och andra människor. Att konstatera att något är fullt av skönhet, men vi utan att vilja fånga in den, äga den.

Att odla en ödmjukhet inför marken som vi går på och allra mest inför den Gud som har skapat oss.
Dessutom, 
dessutom så krävs det mod och en himla massa dåraktighet...

Foto: Stina Bäckdahl

En Franciskansk välsignelse
Må Gud välsigna dig med obehag inför enkla svar, halvsanningar och ytliga relationer så att du får leva på djupet av ditt hjärta.
Må Gud välsigna dig med vrede över orättvisor, förtryck och utsugning så att du kan verka för rättvisa, frihet och fred.
Må Gud välsigna dig med tårar att fälla över dem som drabbas av lidande, övergivenhet, hunger och krig, så att du kan sträcka ut handen och trösta dem och förvandla deras smärta till glädje.
Och må Gud välsigna dig med tillräckligt mycket dåraktighet för att du ska kunna tro att du kan få betyda något för världen, så att du kan göra det andra hävdar är omöjligt för att komma med rättvisa och godhet till alla våra barn och fattiga.
I vår Herres Jesu Kristi namn.
Amen

”Det vi gör blir som ringar på vatten”

Monika Augustsson är en härlig människa som brinner för det hon gör och som verkligen inspirerar med sitt arbete. Tillsammans med sin man grundade hon församlingen Josua i Gamleby, som nu bland annat driver ett behandlingshem för missbrukare.

Hur började det?

Jag och min man gifte oss -77, de första åren som gifta började vi komma i kontakt med människor som behövde hjälp på olika sätt. Vi fyllde vårt hem med ungdomar och människor med olika själsliga och andliga behov. Men med tiden blev det allt svårare för oss eftersom vi fick barn och vårt arbete tog mycket tid. Därför upplevde vi en Guds ledning i att starta en församling med starkt socialt engagemang, vi behövde organisera arbetet och vara fler som hjälpte till.

Hur vågade ni satsa?
Vi vågade satsa för vi kände så oerhört mycket för de olika människor vi kom i kontakt med. Vi ville så gärna vara till hjälp!

Vad har ni för verksamhet idag?

Vi startade församlingen i oktober 1987 och har från början samarbetat med Evangeliska frikyrkan. Idag bedriver vi ett behandlingshem för missbrukare, en grundskola från 1-9an, fritidshem och dagis. Vi har byggt ett servicehem för äldre, en restaurang och ett eget skolkök.

Har ni stött på många problem på vägen?

Problem stöter vi på hela tiden. Egentligen är det något av ett omöjligt projekt, men med duktiga medarbetare och Guds hjälp har vi nu hållit på i 24 år.

Vad är det du jobbar med?

Jag arbetar med allt möjligt: Själavård, undervisning, ledarfrågor, planering och organisationsfrågor, inredning, mötesplanering och praktiskt arbete!

Hur orkar du?
Den frågan har jag själv ställt mig många gånger. Naturligtvis blir jag trött och ledsen ibland, men jag känner att det är detta jag ska göra, så jag skulle inte trivas med att göra något annat. Man får inte glömma att när man arbetar med människor så får man så mycket tillbaka. Min tro på Gud ger mig också styrka och motivation.

Temat på vår blogg är: Jag kan förändra! Vad skulle du vilja säga till våra läsare utifrån det?

Följ ditt hjärta! Våga göra skillnad! Det vi gör blir som ringar på vatten och gör en enorm skillnad. Ta det lugnt och gör inte allt på en gång. Gå ett steg i taget, lär av erfarenheter när allt inte blir som man har tänkt sig. Ge inte upp utan fortsätt ändå!

Fakta:
Namn: Monica Augustsson
Ålder: 57 år
Familj: Man, barn och 2 barnbarn
Gör: Arbetar i församlingen Josua
Favorit sysselsättningar: Ta en tur med min man i vår husbil och att måla. Njuta av sköna soliga dagar när tillfälle ges.

Pengar

"Många av oss är fast i en cirkel där vi spenderar pengar som vi inte har på grejer vi inte behöver, för att göra intryck som inte är bestående på människor som vi inte bryr oss om."

- Tim Jackson

Känner vi igen oss? Hur blev det egentligen så här? Och kanske viktigast av allt: vad gör vi åt det? Under fyra luckor i adventskalendern vill jag försöka skissa upp en annan cirkel att snurra i. Välkommen att snurra med.

Del 4: Pengar
Enligt olika rapporter antas de flesta svenskar lida av ekonomisk stress. När de berättar på A-ekonomi att det råder "osäkerhet i världsekonomin" så blir vi lätt osäkra också inombords. Men det är en börda som vi ofta bär på egen hand, eftersom svensken ogärna pratar om sin ekonomi med andra. Istället sneglar vi på människor omkring oss, och konstaterar att vi inte har råd med det liv vi önskar leva. Men i vilja att ändå hänga med på tåget så går vi in i cirkeln där vi "spenderar pengar vi inte har...".

Nej, det här är inte en verklighet som jag själv upplevt, och antagligen lika främmande för många av er som läser den här kalendern. Jag har ingen aning om hur det känns att behöva låna pengar för att köpa julklappar till sina barn, och det vore alldeles för enkelt för mig att raljera över svenskens oansvariga sms-lånande.

Men jag skulle önska att vi kunde börja prata lite mer om våra pengar. Att vi kunde hjälpa varandra att se vad vi faktiskt har. För det är ju så, att de flesta av oss ändå är ofantligt rika. Om vi bara sneglar åt rätt håll så blir det smärtsamt tydligt. Jag knappade in den svenska medelinkomstlönen på globalrichlist.com och fick följande resultat:

Faktum är att jag fortfarande tillhörde de 14% rikaste i världen när jag istället skrev in mitt årliga studiebidrag!

Tänk om vi kunde hjälpa varandra att se detta. Att se att vi är rika. Att se att vi har råd att vara generösa. Och tänk om vi kunde tala om vårt liv och vår ekonomi på ett sådant sätt att människor runtomkring oss inte blir stressade, utan istället slappnade av och såg på sitt liv i förnöjsamhet.

Jag hörde nyligen om en kille som i sitt årliga lönesamtal blev föreslagen en löneökning med 1000 kr. Inte överdrivet mycket pengar, men ändå knappast ett ovälkommet tillskott för de flesta av oss. Men killen chockar sin chef med ett noga övervägt svar: "Jag och min familj har faktiskt så vi klarar oss, och till och med lite mer. Så istället för att ge det här till mig så vill jag att du ger 1000 kr extra till den på företaget med lägst lön."

Jag kan fundera över hur chefens tankar gick efter det där. Eller vad de andra på företaget sa. Den här killen är på intet sätt den högst betalda på sin arbetsplats. Vad tänkte de som hade mer i lön än honom? Kanske tänkte de, åtminstone för en stund, att de också har så att de klarar sig.

Det finns plats

Mitt livs största förändring skedde när jag var fjorton år. Då blev jag kristen. Kulissen: ett skidläger med svett, mögel och matos som rekvisita. Huvudrollsinnehavare: Gud. Endast. Världens frälsare rakt in i mitt bräckliga tonårshjärta. Och jag som trodde att det inte fanns plats för något annat än kärleksbekymmer där. Så ofattbart, ogreppbart, oändligt.

I årets julkalender på SVT får vi möta klappsnapparen Kurre som en kylig vinterkväll finner en liten flicka på sin trapp. Charlie, vilket blir flickans smeknamn, påstås vara Kurres dotter. Nu förefaller det sig så att klappsnappare varken har tid för döttrar eller omsorg, så Kurre lämnar illa kvickt in flickan på stadens barnhem. Givetvis så dröjer det inte länge förrän han ångrar sig och redan samma natt hämtar han tillbaks Charlie för tre riksdaler och trettio öre. Och hör och häpna! Till sin förvåning upptäcker Kurre att det finns gott om plats för Charlie i hans hjärta och liv. Det visar sig bli en utomordentligt bra förändring!

Det finns så många människor som är rädda för kärleken, som är rädda för att släppa andra nära inpå livet. Kanske för att de tror att de inte är kapabla till att älska eller dela med sig. Eller kanske för att de har blivit sårade. I det senare fallet funderar jag på om det inte är så att ju större hål klubban slagit genom märgen, desto mer går att hälla däri.

Hursomhelst, med tanke på min lilla fältstudie här ovan vill jag komma till poängen: Visst har vi så mycket mer plats i våra hjärtan än vi tror? Jag menar, vem kunde ana att Gud, av allt mitt livs bråte, skulle lyckas timra ihop ett tempel till hans ära? Att en evig gud skulle rymmas i mig? Eller att ficktjuven Kurre skulle ta Charlie till sitt hjärta? Du kanske har upplevt det någon gång, när du skaffar en partner eller en riktigt god vän – helt plötsligt märker du att det finns så mycket rum inom dig, så många outnyttjade dimensioner, så mycket potential till att älska, om du bara vågar. Så, till dig som inte tagit emot Gud i ditt hjärta, till dig som är rädd för kärleken och till dig som inte riktigt vågar släppa in människor i ditt liv: Kanske är det dags för en förändring. Det finns plats.

”Jag tror verkligen på de små förändringarna”

Linnea är en 25-årig tjej och bloggare som agerar för bättre miljö och hälsa genom No Poo metoden…

Vem är Linnea?

Jag är en 25-årig student som har hunnit med en karriär inom reklambranschen men som nu har sadlat om för att satsa på förlagsbranschen. På fritiden är det alla former av pyssel som gäller, gärna något som har med tyg eller garn att göra. Jag älskar också att åka runt på loppisar och fynda prylar, främst från 50-talet. Dessutom är jag barnsligt förtjust i djur. Vore jag inte överkänslig mot pälsdjur skulle jag förmodligen ha hela lägenheten full, för tillfället nöjer jag mig dock med två sparvpapegojor.

Vad innebär No poo?

No Poo är en förkortning av No Schampo, men syftar givetvis också till att använda produkter med mindre skit i. Det innebär att man i största möjliga mån försöker undvika produkter med ämnen som är farliga för miljön och för oss.

Vad gör du för att förändra?

Min inställning till skönhetsprodukter ändrades när jag läste en undersökning av Råd och Rön om giftiga och allergiframkallande ämnen i body lotions. Jag bestämde mig för lära mig mer, vilket också ledde till att jag började utesluta ämnen som inte var okej och istället sökte efter andra alternativ.

Jag vill ha produkter som är både miljö- och människovänliga. Jag har helt slutat med schampo och tvättar håret enbart med balsam. Jag använder ingen duschtvål utan enbart sockerskrubb. Jag undviker också deodoranter som innehåller aluminium, samt produkter med mineraloljor, silikoner, skadliga konserveringsmedel samt syntetisk parfym. 

För mig är det dock viktigt att inte hamna i en konsumtionshets, för det känns inte hållbart hur ekologiska produkterna än är. Därför har jag försökt vara mer back to basic när det gäller mina val. Det går exempelvis utmärkt att varva ansiktskrämen med ren kallpressad ekologisk olja, det är enkelt att göra en egen sockerskrubb och man kan även göra eget balsam om man är lite pillig. Jag gillar tanken att se hud- och hårvård som färskvaror, precis som vi gör med mat. Jag föredrar också att så långt som möjligt använda närproducerade alternativ och håller för tillfället på att göra en egen hudkräm med bas av närproducerad ekologisk rapsolja och dito bivax. 

Förutom när det kommer till skönhetsprodukter har jag blivit mer noggrann med vad jag äter, och prioriterar där närodlat och efter säsong i största möjliga mån, samt rensat ut så många hälsovådliga hushållsprodukter som möjligt.

Blir det verkligen lika bra utan vanliga produkter?

Ja, faktum är att det många gånger blir bättre. Man får inte glömma bort att många ingredienser till konventionell hudvård används för att de är billiga och har lång hållbarhet, inte för att de nödvändigtvis är det som är det bästa. 

Jag har märkt en enorm skillnad på mitt hår efter att jag slutade med schampo, det har blivit tjockare, lockigare och växer snabbare. Till och med min frisör är imponerad! Överlag är min hud mindre torr sen jag slutat använda sulfatspäckade duschkrämer. 

Men det handlar mycket om att hitta rutiner som fungerar för var och en.

Temat på vår blogg är: Jag kan förändra! Vad skulle du vilja säga till
våra läsare utifrån det?

Jag tror verkligen på de små förändringarna. Ingen orkar ändra hela livet på en dag. Börja med något litet; nästa gång du ska köpa en hudkräm välj ett ekologiskt alternativ, eller nästa gång du köper tvättmedel välj ett miljömärkt utan parfym. Köp ekologiska ägg istället för vanliga. Jag är övertygad om att det kommer spela roll i längden.

Fakta:
Namn: Linnea Backström
Ålder: 25
Familj: Mamma, pappa, tre syskon, pojkvän, papegojor, bonusbarn och bonushund. 
Gör: Studerar Litteraturvetenskap
Favorit sysselsättningar: Läsa, virka, sticka, pyssla med egna hudvårdsprodukter samt en mer eller mindre seriös balkongodling. 

Ps. För er som vill läsa mer om No Poo, veta vilka ämnen man ska undvika, hur man hittar ekologiskt schampo och mycket mer, spana ni: www.nopoo.se och vet ni, det funkar! Jag har själv testat i några månader!

Jul jul strålande jul

Foto: Stina Bäckdahl

Här får ni en lite annorlunda spellista med jullåtar.

En riktigt fin present till mormor

Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera. Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva

Så mormor om du läser det här, 

din julklapp blir något från en rätt ovanlig affär.
Något fantastiskt bra, som ger hopp

att försöka stoppa världens tråkiga förlopp

Det är inte en tvål och inte choklad. 

Men jag vet att du kommer att bli riktigt glad!

Kanske blir det nötcreme. Eller något annat:

En get, kyckling eller åsna från Action Aid

En rättighet från Diakonia

En matkasse från Svenska kyrkan

Ett vattenreningspaket från UNICEF 

För er som fortfarande letar efter julklappar, spana in länkarna ovan. Där finns det mesta för alla smaker och plånböcker! Eller spana in den här sidan som har samlat olika förslag på goda julklappar. Då slipper man dessutom springa på stan och stressa!

Gör om mig!

Är du trött på din frisyr eller kanske din klädstil?
Känner du att du att det är dags för en förändring,
eller vill du bara prova något nytt?  
Ja, då är det bara att skicka in en anmälan till Go' kväll och hålla tummarna för att just du blir utvald. 

Men om du känner att det är dags för en djupare förändring än ny färg på håret, ja då krävs det lite mer.

Hela den här adventskalendern handlar ju om just förändring, och vi har fått många fantastiskt bra inslag. 

Dagens förändringsblogg handlar om dig. Och bara om dig.

Foto: Stina Bäckdahl

Och samtidigt: bara om de andra. 

För jag tror att den djupaste förändringen i ditt liv bara kan ske om du ”glömmer bort ditt jag”. (Det är väl egentligen själva grunden, det är därför vi vill förändra världen – för att vi har upptäckt att det bor fler här än vi.)

Jag lyssnade på predikningar från Filadelfia Stockholm i dag, och Niklas Piensoho liknade vårt förhållande till Gud med vårt förhållande till tomten:

Först, när vi är små, tror vi stenhårt på tomten. Så klart.
Sen, när vi blir lite äldre, tror vi inte alls på tomten. Så klart.
Senare, när vi blir ännu äldre, ja, då är vi tomten själva!

Men när vi är gud i våra egna liv, då står allting stilla. Så klart.
 

Så. Att glömma bort sitt jag.
Det handlar nog inte så mycket om att förneka sig själv som om att älska andra som sig själv. 

Niklas Piensoho talade också om att odla goda vanor. I det här sammanhanget kan det handla om att inte tränga sig före i en kö eller ens hålla en plats för sina vänner så att alla andra bakom blir lidande. Det kan till och med vara så att man låter en människa med 1 liter mjölk gå före i kön när du själv står där, stressad och med tusen julklappsinköp. 

I det här sammanhanget kan en god vana vara att försöka se på en annan människa, en ”störig” människa, med Guds ögon: Gud älskar henne. Lika mycket som han älskar dig. Kan du då bete dig, eller ens tänka, hur som helst mot denna Guds ögonsten? 

En god vana i det här sammanhanget kan också vara att ge av din tid, dina pengar, din mat, ditt hus, dina kläder. Din kärlek. 

Det kan vara mycket mer – vad kan du starta för goda vanor i dag? 

Gud, för uppbrott och förvandling
lär oss glömma bort vårt jag.
Driv oss ut att bygga broar
till en okänd morgondag.

Grejer

"Många av oss är fast i en cirkel där vi spenderar pengar som vi inte har på grejer vi inte behöver, för att göra intryck som inte är bestående på människor som vi inte bryr oss om."

- Tim Jackson

Känner vi igen oss? Hur blev det egentligen så här? Och kanske viktigast av allt: vad gör vi åt det? Under fyra luckor i adventskalendern vill jag försöka skissa upp en annan cirkel att snurra i. Välkommen att snurra med.

Del 3: Grejer
Det berättas att Martin Luther, en tid efter reformationen, blev uppsökt av några hängivna lärjungar som fanns i den församling där Luther var präst. Och lärjungarna sa, "Fader Martin, vi hoppas att du inte blir vred på oss att vi frågar, men hur kommer det sig att det enda du predikar för oss, vecka efter vecka, är evangeliet?". Luther förstod det underliggande budskapet hos lärjungarna: "vi är redo att gå vidare i tron". Men Luther svarade dem: "Jo, jag predikar evangeliet varje vecka eftersom ni vecka efter vecka glömmer bort det. Eftersom ni vecka efter vecka inte lever som människor som följer Kristus. Och jag kommer fortsätta att predika evangeliet till den dag jag ser att det slagit rot i era liv." Och Luther predikade evangeliet intill döden.

Jag tänker på den här berättelsen när jag sätter mig ner för att skriva ännu ett inlägg om vår överkonsumtion och alla grejer vi äger. Jag klandrar dig inte om du känner som Luther-lärjungarna, att vi har hört det här budskapet nu. Också jag kan tänker ibland att det är dags att gå vidare.

Men det är min erfarenhet och övertygelse att en del saker ändå måste sägas på nytt och på nytt. Varje vecka, och egentligen varje dag, behöver jag få höra att min synd är förlåten. Lika ofta behöver jag höra att Kristus är uppstånden och Anden given. Lika ofta behöver jag höra att jag tillsammans med mina trossyskon utgör Kristi kropp på den här jorden. Jag måste få höra allt detta, eftersom jag gång på gång tenderar att glömma det.

På samma sätt är jag övertygad om att allt som gör uppror mot den verklighet som nyss beskrivits, måste avväpnas. Avgudarna måste gång på gång avslöjas för vad de verkligen är.

Jag vet inte hur du reagerar på ordet avgud. Jag har tidigare tyckt att det är ett problematiskt begrepp som kan användas för att spiritualisera hela tillvaron och dela upp allting i svart/vitt. Men det behöver faktiskt inte bli så mystiskt. De flesta av oss kan nog skriva under på den enkla beskrivningen att saker och ting kan ta den plats som var avsedd för Gud. Allt det som gör anspråk på Guds domäner, det är det vi kallar för avgudar. Luther beskriver det som att "det vartill du sätter din tillit och förtröstan, det är din gud". Avgudarna är alltså relativa, i det att de varierar från tid till tid, i olika kulturer och hos olika individer. Denna föränderlighet är också ett viktigt skäl till att vi gång på gång behöver hjälpa varandra att avslöja det som har en benägenhet att ta Guds plats.

Så, vilka är våra avgudar i Sverige 2011? Många hävdar att det är våra grejer: smarta telefoner, tajta jeans och mysig inredning. Och ja, vi offrar många av våra slantar i de tempel där nämnda saker står till buds. Om det är sant att mitt hjärta följer i mina pengars fotspår (Matt 6:21)... så är Marieberg antagligen Örebros största kardiologiska klinik.

Men man skulle kunna fråga sig om det verkligen är grejerna vi avgudar? Bara på Blocket finns idag över 1000 iPhone4 till salu, en telefon som släpptes för ett och ett halvt år sedan. Om man anser att tillit innebär en långvarig överlåtelse har vi knappast en särskilt tillitsfull relation till våra grejer. När inredningsmodet byter nyans, jeansen blir för säckiga, och telefonmodellerna uppdateras med ett "s" - då finns inga svurna eder som håller oss kvar. Så när allting ständigt slits och byts ut, vilken är den bestående avguden i denna konsumismens tidevarv? Är det grejerna, eller är det kanske den eviga jakten på något bättre? En av de historiska hjärnorna bakom General Motors beskrev detta som "the organized creation of dissatisfaction", och det är väl precis vad konsumismen handlar om. En evig otillfredsställelse som inte gör att vi avgudar våra grejer, utan snarare att vi ständigt söker efter något nytt att dyrka.

Om vi som kristna vill förändras, och leva ut någon slags trotsig motkultur i den tid vi nu lever, då behöver vi gå djupare än att tala om alla grejer. Vi behöver tala om otillfredsställelsen som leder oss till grejerna. En bra utgångspunkt för detta är att söka råd hos de som har gått före. Kyrkofadern Augustinus har exempelvis en hel del att säga om vår längtan. Han menar att en djup längtan och otillfredsställelse hör till människans livsvillkor. Men Augustinus förstår också konsumismen som en omöjlig lösning: vår längtan kan inte stillas med hjälp av materiella ting, eftersom dessa till sin natur är tillfälliga. Det skapade är inte mål i sig självt utan har endast ett värde i relation till Skaparen. Som kristna är vi därför kallade att låta Gud själv råda bot på vår otillfredsställelse, och att se på våra grejer som medel för att nå vårt sanna mål. För, menar Augustinus, grejer ska användas men endast Gud ska åtnjutas.

"Du, o Gud, har skapat oss till Dig, och vårt hjärta är oroligt tills dess det finner vila hos Dig"

(Ur Augustinus Bekännelser)

”Våga ta steget, våga riskera din trygghet”

 Jakob ”Eke” Törneke är en vanlig, inspirerande person som har valt att leva och bo tillsammans med andra i kollektiv. Han tycker att det är mycket lättare att börja ta steg på vägen om man gör det tillsammans.

Vad fick dig att vilja bo i kollektiv?
För mig föddes tankarna om kollektivliv under min tid som ungdomsledare. Jag bodde själv i en gigantisk längenhet (30 m2, reds. anm) och hade massa tid över för mig själv och mina tankar. Det var urtråkigt! Varje gång jag kom på något intressant så fanns det ingen att dela det med.

Där föddes mycket av min längtan att hitta en gemenskap med andra kristna som gick djupare in i vardagen. Så en dag fick jag ett mail från en vän som undrade om jag ville bo i kollektiv i höst. Jag var såld direkt och utifrån den längtan hos mig och mina vänner började vi sedan bilda kollektivet.

Hur ser ert kollektiv ut idag?

I skrivande stund består vårt kollektiv av mig, och en kille som heter Jonas samt en familj med två föräldrar: Nils och Liv och tre barn: Edvin, 5, Ellie, 3 och Hillevi, 1.

För närvarande har vi också en plats ledig Så om du är sugen på att bo i en kristen gemenskap i Stockholm så hör gärna av dig till eke@albykollektivet.se

Vad är svårt och vad är bra?

Det svåra är att du alltid måste likställa andra människors intressen med dina egna. Som kollektivare måste du ständigt vara beredd på att offra din egen stolthet, tid och energi för andra människors skull. Och du måste påminna dig själv om att de andra gör samma sak för dig.
Det bästa med kollektivlivet är att du väldigt sällan behöver känna dig ensam och utan mål och mening. Det finns alltid någon annan att dela tankar och känslor med, som kan peppa dig  när du har en dålig dag.

Är det något som överraskade dig?

Trots att kollektivlivet är väldigt annorlunda mot hur jag levde innan så blir det väldigt snabbt en del av ens vardag. Saker som man trodde skulle bli jättehäftiga, jättejobbiga eller oerhört radikala blir väldigt snart något man vant sig vid. 

Vad skulle du vilja säga till dem som funderar på att välja kollektivlivet?

Jag tror att Gud kallar kristna människor till att leva som ljus i världen. Att konkret ta avstånd ifrån det egoistiska, materialistiska samhälle som vi i väst tynger hela världen med. Jag tror inte att kollektivet i strikt mening är lösningen på alla problem eller att alla kristna måste bo i kollektiv. Men jag tror att det är så mycket lättare att börja ta steg på vägen om man gör det tillsammans.

Det finns så många ursäkter att inte göra det, att stanna kvar i sin trygga bubbla så mitt råd blir: Våga ta steget, våga riskera din trygghet. Det kommer inte bli ett perfekt liv, det finns alltid saker att jobba på. Men om man skjuter upp det i väntan på det perfekta kollektivet så kommer man få skjuta upp det under resten av sitt liv.

Vad vill ni med ert kollektiv?

– Vi "räddar världen med linssoppa".

Eh, eller... alltså... vi har sagt att vi vill leva i gemenskap och på vårt eget lilla, enkla sätt göra världen till en bättre plats. Att predika Jesus för världen genom vårt sätt att leva. Det en symbolhandling, likt profeterna i GT vill vi utmana, få människor att tänka och visa på alternativ till det vedertagna sättet.

Men allt det där låter så ambitiöst och läskigt, för det mesta gör vi som alla andra, äter, sover, leker och allt det där andra vardagliga.

Temat på vår blogg är: Jag kan förändra! Vad skulle du vilja säga till våra läsare utifrån det?
Spontant skulle jag vilja säga att man kan tänka: "Jag kan förändra genom andra". Våra egna handlingar i sig påverkar väldigt lite, men alla dina handlingar påverkar också andra människor, och då kan det hända grejer.

Människor som Mandela, Martin Luther King, Basil II och Shane Claiborne har genom sina liv inspirerat andra människor till handling och på så sätt förändrat historien.

Som samhället ser ut idag har det aldrig varit enklare och aldrig varit svårare att påverka andra människor, på gott och ont. Sociala medier ger oslagbar snabb spridning av information till miljontals människor, men samtidigt måste man kämpa för att nå fram i bruset. DET, är en utmaning som kyrkan 2011 står inför!


Fakta:
Namn: Jakob "Eke" Törneke
Ålder: 23 år
Familj: Jag har välsignats med två föräldrar, två småsystrar, en flickvän och en drös kollektivsyskon
Gör: Jag pluggar Bysantinsk Kulturhistoria på Uppsala Universitet
Favoritsysselsättningar: Lek, träning och planering