"Många av oss är fast i en cirkel där vi spenderar pengar som vi inte har på grejer vi inte behöver, för att göra intryck som inte är bestående på människor som vi inte bryr oss om."Känner vi igen oss? Hur blev det egentligen så här? Och kanske viktigast av allt: vad gör vi åt det? Under fyra luckor i adventskalendern vill jag försöka skissa upp en annan cirkel att snurra i. Välkommen att snurra med.
- Tim Jackson
Del 2: Intryck
Vi vill göra intryck, lämna avtryck. Göra skillnad. Förändra världen, eller i alla fall en liten del.
Vart börjar vi? Återigen: där vi står, hos de vi har omkring oss.
Lars-Åke, en tidigare lärare på skolan där jag går, brukade ibland säga: "Om du verkligen får betyda något för två-tre människor på den här jorden, då är det stort."
Snacka om att sänka ambitionerna - det är väl ingen match med bara två-tre människor! Och samtidigt så anar vi något bakom orden "verkligen får betyda något...". Vi förstår att det handlar om något annat än uppmuntrande "gilla"-tryckande på Facebook. Något mer än att skicka julkort och bjuda till inflyttningsfester. Att göra positiva intryck som består är kanske inte vardagshändelser. Det kanske faktiskt kräver en hel del ansträngning, uthållighet, avskalning och en massa annat. Kanske är det sant att två-tre personer är fullt tillräckligt som livskallelse, om vi pratar om bestående intryck.
När Greger (en annan lärare på min skola) någon gång citerade Lars-Åkes ord sa han något annat som har bitit sig fast hos mig. Han lade nämligen till att "om du är engagerad i barn- och ungdomsverksamhet under några år så kommer du märka att de där två-tre människorna löser sig av sig självt".
Här finns alltså något av en paradox. Å ena sidan talar vi om en livskallelse som kräver uppoffring och ansträngning. Å andra sidan om några års engagemang som ger samma resultat "av sig självt".
Att göra intryck som består är alltså enkelt eller svårt beroende på vad vi gör. Och egentligen är det ju ganska enkelt. Det är svårt att göra vackra avtryck på den här planeten om vi inte börjar i vår trädgård. Det är svårt att göra skillnad för människor vi ser på håll, men lättare med de vi möter i vår vardag. Och det är svårt att göra bestående intryck på världens mäktiga och självständiga, men lättare med unga människor som längtar efter någon som ser och vägleder.
Vi vill göra intryck, lämna avtryck. Göra skillnad. Förändra världen, eller i alla fall en liten del.
Vart börjar vi? Återigen: där vi står, hos de vi har omkring oss.
Lars-Åke, en tidigare lärare på skolan där jag går, brukade ibland säga: "Om du verkligen får betyda något för två-tre människor på den här jorden, då är det stort."
Snacka om att sänka ambitionerna - det är väl ingen match med bara två-tre människor! Och samtidigt så anar vi något bakom orden "verkligen får betyda något...". Vi förstår att det handlar om något annat än uppmuntrande "gilla"-tryckande på Facebook. Något mer än att skicka julkort och bjuda till inflyttningsfester. Att göra positiva intryck som består är kanske inte vardagshändelser. Det kanske faktiskt kräver en hel del ansträngning, uthållighet, avskalning och en massa annat. Kanske är det sant att två-tre personer är fullt tillräckligt som livskallelse, om vi pratar om bestående intryck.
När Greger (en annan lärare på min skola) någon gång citerade Lars-Åkes ord sa han något annat som har bitit sig fast hos mig. Han lade nämligen till att "om du är engagerad i barn- och ungdomsverksamhet under några år så kommer du märka att de där två-tre människorna löser sig av sig självt".
Här finns alltså något av en paradox. Å ena sidan talar vi om en livskallelse som kräver uppoffring och ansträngning. Å andra sidan om några års engagemang som ger samma resultat "av sig självt".
Att göra intryck som består är alltså enkelt eller svårt beroende på vad vi gör. Och egentligen är det ju ganska enkelt. Det är svårt att göra vackra avtryck på den här planeten om vi inte börjar i vår trädgård. Det är svårt att göra skillnad för människor vi ser på håll, men lättare med de vi möter i vår vardag. Och det är svårt att göra bestående intryck på världens mäktiga och självständiga, men lättare med unga människor som längtar efter någon som ser och vägleder.
Väl skrivet! M Gregers visdomsord ständigt ringa i våra öron.
SvaraRadera