Ansvar och handling

The world is a dangerous place, not because of those who do evil, but because of those who look on and do nothing.

Albert Einsteins ord klingar välbekant genom historien. Budskapet har vi hört förr och det lär höras länge än. Det handlar om ansvar, och om vilka som egentligen är ansvariga för det helvete som jorden på många sätt har blivit.

En förutsättning för förändring är en enskild individs uppvaknande. Insikten att vi inte är ansvarig bara för det vi gör, utan också för det vi inte gör bör få oss att nyktra till från våra ibland sömndruckna tillstånd. Ingen kan kräva att någon ska ställas ansvarig inför allt som INTE händer i världen. Den slitna klyschan ”Ingen kan göra allt, men alla kan göra något” är sliten av en anledning och frågan om ansvar inför sin egen passivitet blir aktuell bara då man avstår från att göra sådant som man faktiskt har möjlighet att göra, med hänsyn tagen till alla de delar som ska få plats i det beryktade livspusslet.

I ett individualistiskt tidevarv som vårt får man brottas ordentligt med sådana ord som Einsteins. Inte kan väl jag anklagas för att det har blivit som det har blivit, det är en fullständigt orimlig tanke. Dagens synsätt går ut på att var och en tar ansvar för sig och sitt på bästa möjliga vis och försöker förvalta det man har fått, samtidigt som man gärna ska leva upp till de normer som formar ett till synes bra liv. Att vissa ska behöva brytas ner, gå in i väggen, bli utbrända och få ångest för att de inte lyckas pressa ner sig själva i den likriktade form som utgörs av en odefinierad massas förväntningar är tragiskt. I mina ögon handlar ansvar om att kunna stå för och förstå konsekvenserna av det man gör och inte gör, men kunde ha gjort, inte bara för sin egen del utan också för andras. Det handlar i första hand inte om vårt ansvar att bli de medborgare vi förväntas bli, utan om att tillslut känna att vi, var och en, vill och kan stå för de medborgare och medmänniskor vi blev. 

Förändring av det rådande kräver nytänkande och tyvärr innebär nytänkande idag att man vänder sig från sig själv och inser att man genom sina val har haft, har och kommer att ha ett visst ansvar gentemot alla som på ett eller annat sätt påverkas av ens handlingar, eller ickehandlingar.

Foto: Stina Bäckdahl

Everybody blames the culture without taking responsibility.

James Levine

Ofta får kollektivet, den rådande kulturen och ”de andra” ta stryk för hur saker och ting förhåller sig. För att kunna tro på sin förmåga att förändra måste man förstå sin roll som delaktig i skapandet av det rådande och sedan leva sin del av ansvaret för att åstadkomma förändring. Jag tror att många upplever ett dilemma hos sig själv och andra som handlar om klyftan, ibland avgrunden, mellan medvetenhet, tyckande och handling. Inte sällan är det dock lättare sagt än gjort att handla på ett vettigt sätt för att förändra många gånger övergripande och snåriga problem. Jag tror att det går att göra något åt mycket, allt kan inte avfärdas som politiska frågor som man inte ska röra. En människa kan inte på egen hand utradera ett övergripande problem, men att sprida något slags hopp på individnivå kan inte vara skadligt.

Om man sticker ut näsan och provocerar riskerar man alltid att trampa folk på tårna - utmaning och inspiration kan lätt anta dömandets gestalt. Minns dock: görande är inte dömande. Att döma andra för vad de gör och inte gör innebär att skjuta ifrån sig sitt eget ansvar. Görande handlar om att ta det. Utmaning kan öppna ögon, och ibland också kasta grus i dessa. Men vill man förändra är öppnade ögon, nytänkande och INTE MINST tålamod nödvändigt.

Lev ditt liv, med det ansvarstagande det innebär: ansvar för dig själv, ditt liv och vad du gör av det, men glöm inte ditt ansvar inför ditt livs konsekvenser och dina medmänniskor.   

Be the change you want to see in the world.

Mahatma Ghandi

Ansvaret är mitt lika mycket som någon annans.

Ps. För handfasta råd angående förändring i praktiken, se tidigare inlägg ”Ockupera julen” av Mattias.  
Dagens inlägg är skrivet av Svante