24 december 2011

En God Jul till er alla!

Nu är adventskalendern slut för det här året. Men var inte oroliga, sidan kommer att ligga kvar och VI KOMMER TILLBAKA nästa år, då på ny adress:


Tills dess tycker jag att ni ska följa vår kompis Isac´s alldeles nystartade blogg:
http://tankebyggnader.blogspot.com/
Han är en av de klokaste människorna jag känner, så det kommer att bli intressant läsning!


En God Jul och ett Gott nytt år till er alla!
  24.   
       Den som älskar mest vinner!     
I sam­ma trakt låg några her­dar ute och vak­ta­de sin hjord om nat­ten. Då stod Her­rens äng­el framför dem och Her­rens härlig­het lys­te om­kring dem, och de greps av stor förfäran. Men äng­eln sa­de till dem: ”Var in­te rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för he­la fol­ket. I dag har en frälsa­re fötts åt er i Da­vids stad, han är Mes­si­as, Her­ren. Och det­ta är teck­net för er: ni skall fin­na ett nyfött barn som är lin­dat och lig­ger i en krub­ba.” Och plöts­ligt var där till­sam­mans med äng­eln en stor him­melsk här som pri­sa­de Gud:
”Ära i höjden åt Gud
och på jor­den fred åt dem han har ut­valt.”
(Luk 2:8-14)

Jesus kom till jorden som ett liten skrynklig bebis, totalt beroende och utelämnad till andra människor. Som Guds son tror jag att Han kunde ha krävt mycket: att komma till jorden med pompa och ståt, att bli uppassad, få god mat och diverse privilegier. Men Han avstod och valde att födas som ett litet barn i ett stall . Han valde att komma hit för att tjäna.
Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus. Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors. Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära.” (Fil 2:5-11)
Jesus talade inte bara om Guds kärlek, utan visade vad den innebar. Han böjde sig ner och tjänade. Botade sjuka, tröstade sörjande, gav människor mat. Han visade medlidande, grät och var arg för saker som var fel.  Han umgicks med de utstötta, de som inte var något i samhällets ögon. Jesus tvättade till och med människors fötter, det som egentligen var slavens uppgift och sa:
"Om nu jag, som är er her­re och mästa­re, har tvättat era fötter, är också ni skyl­di­ga att tvätta varand­ras fötter. Jag har gett er ett ex­em­pel, för att ni skall göra som jag har gjort med er.” (Joh 13: 14-15)
Ska vi följa Jesus och lära känna honom måste vi göra som han sagt och leva som Han levde.  Tjäna för att lära känna Honom. Tjäna för att bli mer lik Honom. Tjäna för att han har bett oss om det
Foto: Stina Bäckdahl
I Luk 12:48b kan vi läsa:
”Av den som har fått mycket skall det krävas mycket, och den som har anförtrotts mycket skall få svara för desto mera.”
Jag har fått så mycket. Jag kan bestämma över vilken religion jag har, jag kan säga, tycka och tänka vad jag vill och ha de politiska åsikterna som jag vill. Dessutom har jag en bra familj, härliga vänner, relativt god hälsa, pengar så jag klarar mig och mer där till. Jag tror att det innebär att om jag nu fått så mycket, så krävs det mycket av mig.  Vi måste använda det vi har fått till att tjäna.
Författaren Magnus Malm skriver i sin bok; Viskningar från katakomberna:
”Gud och människa lever i samma värld och kämpar mot samma problem. Att vända om till Gud är att bli mer, människa inte mindre. Att fördjupas i relationen till Gud är att bli mer inblandad i den här världens orättvisor, inte mindre.”
Men hur kan vi blanda oss i den här världens orättvisor? Hur kan vi klara av att tjäna?
Jag tror att för att orka leva som Jesus vill, måste man leva nära Jesus. Att kunna komma till Honom och säga, jag är svag, Du är stark. Vi måste ta mycket tid till att umgås med, be och hämta kraft från Gud.
Jag tror också att vi behöver:
  • Våga tro att Gud kan använda oss!
  • Gör det som vi vill FAST vi inte vågar! 
  • Offra annat. Prioritera. För att välja måste man också välja bort! Vad tycker vi är viktigt?
  • Bli arga på felaktiga saker och handla för att förändra dem.
  • Hitta vår egen passion, människor, grupp, ämne som man brinner för och engagera sig. Kanske måste man våga testa lite för att hitta rätt? Och slå sig ihop med andra som vill samma saker.
  • Hitta konkreta förebilder. Personer som man ser och tänker: om han kan så kan jag, om hon vågar så vågar jag. Att hitta de där människorna som vi kan se upp till och få hjälp av
  • Våga ta emot hjälp. Ensam är inte stark. Vi ska inte bara tjäna andra, utan tjäna varandra.
Och tänk på:
"Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det." (Ef 2:8)
Allting är nåd. Vi får vara svaga. Vi får misslyckas! Himla bra sak! :)
”Gud räddar världen med en kärlek och uthållighet som verkar lika svag som en sång, som en skrynklig bebis i ett stall, som en blodig man med spikar genom händerna. Korset och uppståndelsen är Guds sätt att säga - den som älskar mest vinner.” (Åsa Molin - Artikel ur Dagen 23/12 -10)

23 december 2011

Ansvar och handling

The world is a dangerous place, not because of those who do evil, but because of those who look on and do nothing.
Albert Einsteins ord klingar välbekant genom historien. Budskapet har vi hört förr och det lär höras länge än. Det handlar om ansvar, och om vilka som egentligen är ansvariga för det helvete som jorden på många sätt har blivit.
En förutsättning för förändring är en enskild individs uppvaknande. Insikten att vi inte är ansvarig bara för det vi gör, utan också för det vi inte gör bör få oss att nyktra till från våra ibland sömndruckna tillstånd. Ingen kan kräva att någon ska ställas ansvarig inför allt som INTE händer i världen. Den slitna klyschan ”Ingen kan göra allt, men alla kan göra något” är sliten av en anledning och frågan om ansvar inför sin egen passivitet blir aktuell bara då man avstår från att göra sådant som man faktiskt har möjlighet att göra, med hänsyn tagen till alla de delar som ska få plats i det beryktade livspusslet.
I ett individualistiskt tidevarv som vårt får man brottas ordentligt med sådana ord som Einsteins. Inte kan väl jag anklagas för att det har blivit som det har blivit, det är en fullständigt orimlig tanke. Dagens synsätt går ut på att var och en tar ansvar för sig och sitt på bästa möjliga vis och försöker förvalta det man har fått, samtidigt som man gärna ska leva upp till de normer som formar ett till synes bra liv. Att vissa ska behöva brytas ner, gå in i väggen, bli utbrända och få ångest för att de inte lyckas pressa ner sig själva i den likriktade form som utgörs av en odefinierad massas förväntningar är tragiskt. I mina ögon handlar ansvar om att kunna stå för och förstå konsekvenserna av det man gör och inte gör, men kunde ha gjort, inte bara för sin egen del utan också för andras. Det handlar i första hand inte om vårt ansvar att bli de medborgare vi förväntas bli, utan om att tillslut känna att vi, var och en, vill och kan stå för de medborgare och medmänniskor vi blev. 
Förändring av det rådande kräver nytänkande och tyvärr innebär nytänkande idag att man vänder sig från sig själv och inser att man genom sina val har haft, har och kommer att ha ett visst ansvar gentemot alla som på ett eller annat sätt påverkas av ens handlingar, eller ickehandlingar.

Foto: Stina Bäckdahl

Everybody blames the culture without taking responsibility.
James Levine

Ofta får kollektivet, den rådande kulturen och ”de andra” ta stryk för hur saker och ting förhåller sig. För att kunna tro på sin förmåga att förändra måste man förstå sin roll som delaktig i skapandet av det rådande och sedan leva sin del av ansvaret för att åstadkomma förändring. Jag tror att många upplever ett dilemma hos sig själv och andra som handlar om klyftan, ibland avgrunden, mellan medvetenhet, tyckande och handling. Inte sällan är det dock lättare sagt än gjort att handla på ett vettigt sätt för att förändra många gånger övergripande och snåriga problem. Jag tror att det går att göra något åt mycket, allt kan inte avfärdas som politiska frågor som man inte ska röra. En människa kan inte på egen hand utradera ett övergripande problem, men att sprida något slags hopp på individnivå kan inte vara skadligt.

Om man sticker ut näsan och provocerar riskerar man alltid att trampa folk på tårna - utmaning och inspiration kan lätt anta dömandets gestalt. Minns dock: görande är inte dömande. Att döma andra för vad de gör och inte gör innebär att skjuta ifrån sig sitt eget ansvar. Görande handlar om att ta det. Utmaning kan öppna ögon, och ibland också kasta grus i dessa. Men vill man förändra är öppnade ögon, nytänkande och INTE MINST tålamod nödvändigt.

Lev ditt liv, med det ansvarstagande det innebär: ansvar för dig själv, ditt liv och vad du gör av det, men glöm inte ditt ansvar inför ditt livs konsekvenser och dina medmänniskor.   

Be the change you want to see in the world.
Mahatma Ghandi

Ansvaret är mitt lika mycket som någon annans.

Ps. För handfasta råd angående förändring i praktiken, se tidigare inlägg ”Ockupera julen” av Mattias.  
Dagens inlägg är skrivet av Svante

22 december 2011

Må Gud välsigna dig med dåraktighet

Det finns så många människor som vill. Förändra. Leva annorlunda. Ge istället för att ta. Det gör mig så glad!
Och jag tror att all förändring måste börja med en ödmjukhet inför livet. Att sluta försöka äga saker och andra människor. Att konstatera att något är fullt av skönhet, men vi utan att vilja fånga in den, äga den.
Att odla en ödmjukhet inför marken som vi går på och allra mest inför den Gud som har skapat oss.
Dessutom, 
dessutom så krävs det mod och en himla massa dåraktighet...

Foto: Stina Bäckdahl
En Franciskansk välsignelse
Må Gud välsigna dig med obehag inför enkla svar, halvsanningar och ytliga relationer så att du får leva på djupet av ditt hjärta.
Må Gud välsigna dig med vrede över orättvisor, förtryck och utsugning så att du kan verka för rättvisa, frihet och fred.
Må Gud välsigna dig med tårar att fälla över dem som drabbas av lidande, övergivenhet, hunger och krig, så att du kan sträcka ut handen och trösta dem och förvandla deras smärta till glädje.
Och må Gud välsigna dig med tillräckligt mycket dåraktighet för att du ska kunna tro att du kan få betyda något för världen, så att du kan göra det andra hävdar är omöjligt för att komma med rättvisa och godhet till alla våra barn och fattiga.
I vår Herres Jesu Kristi namn.
Amen

21 december 2011

”Det vi gör blir som ringar på vatten”

Monika Augustsson är en härlig människa som brinner för det hon gör och som verkligen inspirerar med sitt arbete. Tillsammans med sin man grundade hon församlingen Josua i Gamleby, som nu bland annat driver ett behandlingshem för missbrukare.

Hur började det?
Jag och min man gifte oss -77, de första åren som gifta började vi komma i kontakt med människor som behövde hjälp på olika sätt. Vi fyllde vårt hem med ungdomar och människor med olika själsliga och andliga behov. Men med tiden blev det allt svårare för oss eftersom vi fick barn och vårt arbete tog mycket tid. Därför upplevde vi en Guds ledning i att starta en församling med starkt socialt engagemang, vi behövde organisera arbetet och vara fler som hjälpte till.

Hur vågade ni satsa?
Vi vågade satsa för vi kände så oerhört mycket för de olika människor vi kom i kontakt med. Vi ville så gärna vara till hjälp!

Vad har ni för verksamhet idag?
Vi startade församlingen i oktober 1987 och har från början samarbetat med Evangeliska frikyrkan. Idag bedriver vi ett behandlingshem för missbrukare, en grundskola från 1-9an, fritidshem och dagis. Vi har byggt ett servicehem för äldre, en restaurang och ett eget skolkök.

Har ni stött på många problem på vägen?
Problem stöter vi på hela tiden. Egentligen är det något av ett omöjligt projekt, men med duktiga medarbetare och Guds hjälp har vi nu hållit på i 24 år.

Vad är det du jobbar med?
Jag arbetar med allt möjligt: Själavård, undervisning, ledarfrågor, planering och organisationsfrågor, inredning, mötesplanering och praktiskt arbete!

Hur orkar du?
Den frågan har jag själv ställt mig många gånger. Naturligtvis blir jag trött och ledsen ibland, men jag känner att det är detta jag ska göra, så jag skulle inte trivas med att göra något annat. Man får inte glömma att när man arbetar med människor så får man så mycket tillbaka. Min tro på Gud ger mig också styrka och motivation.

Temat på vår blogg är: Jag kan förändra! Vad skulle du vilja säga till våra läsare utifrån det?
Följ ditt hjärta! Våga göra skillnad! Det vi gör blir som ringar på vatten och gör en enorm skillnad. Ta det lugnt och gör inte allt på en gång. Gå ett steg i taget, lär av erfarenheter när allt inte blir som man har tänkt sig. Ge inte upp utan fortsätt ändå!

Fakta:
Namn: Monica Augustsson
Ålder: 57 år
Familj: Man, barn och 2 barnbarn
Gör: Arbetar i församlingen Josua
Favorit sysselsättningar: Ta en tur med min man i vår husbil och att måla. Njuta av sköna soliga dagar när tillfälle ges.

20 december 2011

Pengar

"Många av oss är fast i en cirkel där vi spenderar pengar som vi inte har på grejer vi inte behöver, för att göra intryck som inte är bestående på människor som vi inte bryr oss om."
- Tim Jackson
Känner vi igen oss? Hur blev det egentligen så här? Och kanske viktigast av allt: vad gör vi åt det? Under fyra luckor i adventskalendern vill jag försöka skissa upp en annan cirkel att snurra i. Välkommen att snurra med.

Del 4: Pengar
Enligt olika rapporter antas de flesta svenskar lida av ekonomisk stress. När de berättar på A-ekonomi att det råder "osäkerhet i världsekonomin" så blir vi lätt osäkra också inombords. Men det är en börda som vi ofta bär på egen hand, eftersom svensken ogärna pratar om sin ekonomi med andra. Istället sneglar vi på människor omkring oss, och konstaterar att vi inte har råd med det liv vi önskar leva. Men i vilja att ändå hänga med på tåget så går vi in i cirkeln där vi "spenderar pengar vi inte har...".

Nej, det här är inte en verklighet som jag själv upplevt, och antagligen lika främmande för många av er som läser den här kalendern. Jag har ingen aning om hur det känns att behöva låna pengar för att köpa julklappar till sina barn, och det vore alldeles för enkelt för mig att raljera över svenskens oansvariga sms-lånande.

Men jag skulle önska att vi kunde börja prata lite mer om våra pengar. Att vi kunde hjälpa varandra att se vad vi faktiskt har. För det är ju så, att de flesta av oss ändå är ofantligt rika. Om vi bara sneglar åt rätt håll så blir det smärtsamt tydligt. Jag knappade in den svenska medelinkomstlönen på globalrichlist.com och fick följande resultat:




Faktum är att jag fortfarande tillhörde de 14% rikaste i världen när jag istället skrev in mitt årliga studiebidrag!

Tänk om vi kunde hjälpa varandra att se detta. Att se att vi är rika. Att se att vi har råd att vara generösa. Och tänk om vi kunde tala om vårt liv och vår ekonomi på ett sådant sätt att människor runtomkring oss inte blir stressade, utan istället slappnade av och såg på sitt liv i förnöjsamhet.

Jag hörde nyligen om en kille som i sitt årliga lönesamtal blev föreslagen en löneökning med 1000 kr. Inte överdrivet mycket pengar, men ändå knappast ett ovälkommet tillskott för de flesta av oss. Men killen chockar sin chef med ett noga övervägt svar: "Jag och min familj har faktiskt så vi klarar oss, och till och med lite mer. Så istället för att ge det här till mig så vill jag att du ger 1000 kr extra till den på företaget med lägst lön."

Jag kan fundera över hur chefens tankar gick efter det där. Eller vad de andra på företaget sa. Den här killen är på intet sätt den högst betalda på sin arbetsplats. Vad tänkte de som hade mer i lön än honom? Kanske tänkte de, åtminstone för en stund, att de också har så att de klarar sig.